En sista bild på magen... Även om det slutar med att jag går över tiden så kommer inte magen att förevigas mer, det räcker nu!
Bilden är tagen i kväll i profil, den verkligen hänger ner för att visa att den är klar! Utan att jag tänkte på det så kom vaggan med i bakgrunden som ett fint litet tecken. Från magen till vaggan hoppas vi att Skrållan snart ska förflytta sig på ett lugnt och fint sätt. Vaggan är speciell, där låg jag själv för trettiofem år sedan och sov så gott!


Vårt lilla barn, Gustav lillkillen har genomgått någon slags förvandling under några få veckor. Det är säkert helt normalt för hans ålder.... Men för mig kom det så snabbt och jag är inte riktigt med på tåget än! Helt plötsligt har flera kompisar blivit riktiga polare här på gatan och Gustav drar på sig skorna och ropar i dörren " jag går ut och sparkar nu"... Sedan är han borta och vi ut och efter för att se att allt går bra och rätt till. Det gör det så klart för det allra mesta och han vet reglerna rätt bra. Så klart blir det tydligt att om man är med kompisar så kan man tänja på gränserna lite lättare... Det innebär många "duster" här hemma då vi får förklara varför det är så och varför det är si... Till svar får vi den fantastiska kommentaren "jag vill inte prata med er" och sedan går han och sätter sig under skänken i rummet och tjurar. Härligt, 3,5 och redo för att bli en fri individ med egna värderingar och många viljor! Det sköna är att många andra stunder är han den han alltid har varit, otroligt klok och mysig och så klart mammas och pappas lilla älskling!

