What a day...
Hade fått en tid för läkarbesök i Sigtuna klockan 13:00 i dag tisdag. Som ni förstår var det ju inte den allra bästa tiden eftersom jag fick lämna jobbet redan strax efter 12. Men nu prioriterade jag min egen hälsa, bra gjort! Stressad närmade jag mig Väsby när jag plötsligt hörde ett konstigt ljud som gjorde att jag slog av radion direkt. Det kändes inte bra och jag stannade, punktering på väster bakdäck, hurra! Där står man och funderar en stund hur jag ska gå till väga... Ringer pensionären svärfar som inte är hemma, ringer min man som inte svarar, ringer min pappa som är i Sigtuna men inte har någon bil...
Blir tjurig och tänker att jag måste väl för tusan klara detta själv, herregud bara för att jag är tjej måste jag väl kunna få på reservdäcket! Jag ut och plockade fram alla grejer samtidigt som min man ringer, då har min pappa ringt honom innan jag hann prova en andra gång. Då blev jag förbannad, kändes som om nu måste de hjälpa den lilla flickan...(!)... så jag skällde lite på min make och det var ju inte så bra.. Han undrade snällt om jag ville att han skulle komma eftersom jag hade "tur" att han var i Sollentuna. Vad då tur vrålar jag i luren?? Då åker jag tillbaka till kontoret då blev hans svar tillbaka, då insåg jag att jag var ute och hojjade.
Jag fick inte loss en enda bult för de satt så jäkla hårt! Efter en kvart var min räddare på plats och hoppade på bultarna med hela sin kroppsvikt för att fixa det hela.
Ja, tjejer kan men vi är ju inte tillräckligt starka alltid, det är bara så!
Tack älskling:-)
Sigutna läkarhus var också änglar och gav mig en ny tid en timme senare, de tyckte väl synd om mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man visar inte alltid sin bästa sida när man är stressad. Jobbig situation. En mardröm att få punka. Måtte det inte hända mig... Om en vecka kan ni som högst få punka i en gul bulle på New Yorks gator. Då är det bara tt ta en ny! :-)
Bra jobbat och rätt tänkt! sen blir det som det blir när inte musklerna räcker till. Ha det fantastiskt "over there" -inte alls avundsjuk....jag älskar att turista i amerikat!!!
Måste bara nämna: i vintras fick jag bensinstopp på E4:an, en kväll med -15 grader och utan mobil... Men den tjejen kunde också, så hon knatade till en mack ca 1 km bort, lämnade körkortet i pant och fick låna en dunk, köpte bensin och gick tillbaka. Så kan det gå!
Som tur var för henne så hade hon en kompis med (så hon fick sällskap), otur för kompisen!
Jag bara väntar på min första punka, och den lär ju komma precis som i ditt fall, inte direkt när man är ute om finåker en söndag. Men det var bra att du försökte! Har börjat tänka mycket på det där att det bara är pappa som kan fixa saker här hemma (enligt William) Så en dag blev jag less och skruvade fast skåpdörren som hängt på trekvart (även efter att Martin "lagat den")och kände mig otroligt händig efteråt. Dessutom var det ju inte ett dugg svårt...
Skicka en kommentar