Fredag i morgon igen... Ännu en vecka genomförd! Jag har varit rätt pigg ett antal veckor nu tycker jag och det mesta har fungerat bra även om jag har varit trött på kvällarna, men vem är inte det?
Men i onsdags smällde det till, jag sov dåligt som jag oftast gör nu, men klev upp och kände mig såå tung, både i huvudet och kroppen:). Tog mig i väg till jobbet men allt var fruktansvärt. Jag gick in i den berömda väggen och åkte hem tidigare på eftermiddagen och låg i soffan resten av kvällen och somnade sedan. I dag har det varit en mycket bättre dag tack och lov. Jag försöker ta gårdagen som en varningssignal från min kropp till min hjärna men för mig är det inte så lätt. Det är lätt att säga att "man måste ta hand om sig i första hand" men det är inte lika lätt att förverkliga. Jag vet att jag är usel på det, vill gärna att allt ska rulla på och att jag ska klara av allt jag brukar och att jag ska fixa att slutföra allt jag har kvar på min avprickningslista... Jag kan inte skylla på mitt jobb men det är riktigt dåligt att arbeta mot och med människor i en sådan här situation, det är så mycket svårare att bara strunta i saker och tänka att det löser sig. Det krockar med allt jag ska slutföra och samtidigt läser jag att från och med nu ska du försöka vila så mycket som möjligt och träna avslappning och andning. Tjoho, andningen jag tränar är att inte flåsa när jag läser högt för barnen...
Jag vänder på det och tänker på att nästa vecka är en tredagars för mig, perfekt att hämta ny kraft, sedan två hektiska helveckor, och en tredagars igen! Därefter börjar min ledighet eller vad man nu ska kalla det... Hoppas att det blir en vecka hemma i alla fall innan Skrållan flyttar ut till oss. Han är stor nu, väger ungefär 2,5 kg och måste vara lång... När jag kör bil, vilket inte är särskilt skönt så får jag en spark längst ner mot ljumsken samtidigt som det sparkar upp mot brösten... Det är bara att andas och fälla bak sätet och köra raggarstilen!
Men som sagt, allt är värt det, tur att man vet att det är något fantastiskt man får i pay back!
Här har vi Gustav den 12 december 2005, alldeles ny!
2 kommentarer:
Hang in there, det är precis som du säger; man får nåt riktigt sjysst som belöning. Den som väntar på nåt gott...
kram
Erika
Ibland måste man bara lägga ner allt och bara tänka att det löser sig. Det gör ju inget om allt inte blir perfekt. Det är ju ingen dans på rosor alla dar med två så du behöver nog samla alla krafter du kan.
Kram i massor
Skicka en kommentar