Herregud, hur kunde jag glömma att räkna med den tredje medhjälparen i bygget. Det är han ni ser på bilden! Jag och morfar är kompisar och jobbar på bygget säger Gustav med spaden i högsta hugg... Han är underbar i de flesta stunder men just nu är det många strider som pågår också. Dumma mamma hörs högt och tydligt när han inte får som han vill, gärna några knuffar och slag mot benen också. Gärna lite bensprattel på golvet sedan för att riktigt markera sin ilska. Det är väl då det är viktigt att orka med sitt pedagogiska tålamod och förklara och resonera sig fram till en bra lösning. När går den här intensiva perioden över? Jag läste någonstans att man blir lugn och harmonisk när man fyller tre. Vet inte om jag tror att det stämmer... Tilläggas ska ju att i nästa stund kastar sig Gustav i vår famn och pussar oss och säger jag älskar er mamma och pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar