Solen visar sig och genast blir det drag på byn. Människor längs hela standpromenaden och även jag och Anna med barnvagnen trivdes. När vi sedan svängde upp på gatan igen och passerade en parkering blev jag genast uppmärksam på en något komisk situation... En småbarnspappa stod utanför sin bil och kämpade med att få av sig bärselen när en mycket berusad man stannade till " vilken snygg fru du har" meddelade han småbarnspappan. "Tack svarade han och såg glad ut". Småbarnsmamman i vit kjol stod inlutad i bilen och spände fast sitt barn i stolen. "Snygg häck har hon också" blev nästa replik av fyllot med blicken ännu mer skärpt på småbarnsmamman. "Tack svarade småbarnspappan igen!" "Kan jag få telefonnumret om ni skulle separera någon gång?" var det sista jag hörde eftersom jag inte stannade upp utan lite smidigt passerade förbi...
En halvtimme senare mitt på Stora gatan träffar vi på samma man igen, nu i full färd med att övertala två äldre damer att gå till bolaget och köpa ut åt honom. Övertalningen lyckades inte och det var det sista vi såg av den överförfriskade gentlemannen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst är vardagen underbar! Tack för historien, undrar vad mamman tänkte...
Skicka en kommentar